I söndags åkte jag till Berlin tillsammans med min kulturinriktning från skolan. Jag såg resan som en chans att reka lite inför hösten, eftersom jag är sugen på att flytta till någon europeisk stad i höst och fått för mig (trots att jag aldrig besökt Tyskland innan dess) att Berlin skulle passa mig. Och jag hade rätt, Berlin är verkligen min stad. Jag känner det in the flesh efter tre dagar på ett hostel som luktade cigarettrök i Friedrichshain. Efter besök på ryska restauranger, pizzerior som säljer B-52's för 3 euro, klubbar som spelar konstig reggae och serverar popcorn, karaokebarer där man glömmer bort att ens sjunga karaoke för att det är roligare att prata om typ svensk välfärd med någon långhårig australiensare. 

Så nu börjar projekt Berlin i mitt liv och jag är verkligen så överjävla glad över det, för jag känner för första gången på så innerligt längre att något ska bli kul. Inte jobbigt, utan kul. När jag tänker efter finns det verkligen inget som håller kvar mig i staden som jag kommer ifrån och det här SKA liksom hända, vet inte hur eller på vilka premisser just nu men jag tvivlar inte.