Det är november och ni vet hur det är. Finns ingen lust ingen ork ingen vilja att åstadkomma något annat än att ligga i sängen och titta på mad men och dricka te och inte ens orka smsa kompisar. Men någonstans känns det lite accepterat. För det här är den sista november någonsin (kanske) då jag kan göra såhär. Gå in i mig själv och skjuta upp allting som jag borde göra och bara lyssna på meat is murder och vara pubertal. Nästa år kanske jag har ett jobb eller en viktigare utbildning att gå till. Eller inte. Känner iallafall carpe november och våga vägra allt.